Syskonträff

Nu har jag vilat mig i två dagar. Jag blev lite trött efter att ha träffat mamma Doris (Calmigos Kiwi) och tre av mina fyra kullsyskon i söndags. Mammas snälla husse, matte och lillmatte hade bjudit in till valpträff. Och då kommer man ju med glatt humör och viftande svans. 

Jag och Fido i glatt samspråk. ;)

Alla mina syskon utom Sally (Calmigos Omega) var där, för hon har så långt att åka. Hon har min fulla sympati med tanke på hur tråkigt det är att åka bil. Särskilt genom den otäcka, bullrande Söderledstunneln. När vi kom fram sprang mina brorsor Fido (Calmigos Ofidio) och (Calmigos) Ozo runt och busade. Jag trodde aldrig Matte skulle släppa lös mig så jag fick kasta mig rakt in i valphögen. Som vi busade och skällde på alla som kom förbi! Vi är ju nästan dubbelt så stora nu som när vi skiljdes åt på juldagen och det gör att man kan busa extra bra! 

Kramas lite med brorsan. ;)

Om nån trodde att jag skulle ge mig inför brorsorna misstog dom sig. Till slut kom mamma Doris och försökte hålla lite ordning på mig. Och så kom syster Iris (Calmigos Oona) åkande med sin husse, matte och sina nya hundsyskon. Iris har nästan samma tilltalsnamn som jag. Det blev nästan lite besvärligt att fatta om det var min eller Iris matte som ropade och på vem av oss. 

Bra av Matte att lyckas fånga när jag trycker ner brorsan!

Efter att vi fått busa av oss en bra stund i skogen fick vi gå in till Mamma och hennes familj. Där drog jag efter andan med ett älgben i några minuter innan jag började jaga min bror Fido runt lägenheten.  Mammas familj säger att jag och Fido var såhär redan i valplådan. Vi är de enda med lång svans så vi kanske kände lite extra samhörighet. Han är en bra buskompis i alla fall, Fido. 

Nästa gång hoppas jag att även Sally kan vara med och leka med oss.

I bilen hem gnällde jag knappast alls utan sov som en stock. Matte fick dra ut mig från baksätet, för jag orkade knappt gå, än mindre bajsa. Sen sov jag hela kvällen och natten och större delen av gårdagen. Fast Husse försvann iväg till Jönköping och har inte kommit tillbaka än, det är bara jag och Matte här i huset. Det har sina fördelar, i morse fick jag t ex ligga kvar hos henne en stund i sängen utan att hon körde ner mig. I sådana stunder nafsar jag inte ett dugg utan lägger mig på rygg på hennes arm och bara myser.

Jag som kontorshund.

Idag hjälper jag Matte på kontoret. Genom att sova lite. Det tycker hon är bra, för hon håller på med nåt som kallas bokslut. Det här med att sova under bokhyllan/soffan/ sängen är tydligen nåt som min mamma och mina syskon också gillar.

Voff, slick och nafs
Idris