Jag, min soffa och Mattes säng

Hej på er igen,
Min Matte håller på att sammanställa två listor över framgångar och utmaningar i en Perrovalps liv. Men redan nu kan vi dela med oss av en av utmaningarna. Eller framgångarna. Det beror lite på ur vems perspektiv man ser det. 

Jag ser söt ut för att få stanna i soffan

Jag har lärt mig att hoppa upp i soffan. Det lärde jag mig redan för flera veckor sedan. Jag hoppar upp och sen ser jag ut lite som på bilden här. Det enda problemet är att jag inte riktigt vågar hoppa ner igen. Och att människorna förbjuder mig att både hoppa upp och ner. Matte säger att jag kan skada mig om jag hoppar från höga höjder.

Så här gör Matte när jag inte ska hoppa upp
i sängen eller soffan. Jag vet precis vad det
betyder. Men jag lyssnar inte alltid. Ibland
gläfser jag för att markera mitt missnöje.

Sängen däremot, är helt förbjudet område för hundar. Jag kan lätt komma upp i den men får inte. Jag hörde att ca 65 procent av alla hundar får sova i sina människors sängar men mina människor påstår att jag snart ska få en alldeles egen säng och att hundar sover i sin säng, och människor i sin. Det har nog något att göra med att Matte är uppvuxen med jakthundar. Dom bodde till och med i ett eget litet hus i en hundgård utanför huset.

Nu sover jag på golvet i Husse och Mattes sovrum, där det känns tryggt. Jag har en jätteskön filt och mina gosedjur och sover ofta hela natten numera. Ibland vaknar jag och hoppar upp mot sängkanten för att gosa med Matte men då kliar hon mig bara bakom örat och säger NEJ och GÅ OCH LÄGG DIG HJÄRTAT. Så då gör jag det, jag vill ju egentligen bara kolla så att dom är där.

Jag fjäskar för Matte för att få vara i soffan

Men åter till soffan. Den som är så stor och skön och mjuk och varifrån man har jättebra utsikt. Massa goa kuddar finns där också, som jag kan lägga huvudet på. Jag har i och för sig fått låna några kuddar att ha på golvet men det är ju inte samma sak! 

På en dag kanske jag hoppar upp i smyg i soffan tio gånger. Sen tar jag mig inte ner igen. Och Matte och Husse hör ju att det blir tyst i det andra rummet så dom kommer genast och lyfter ner mig. Sen när dom inte ser hoppar jag upp igen. Mitt mål är att få ligga i soffan när jag vill. 

Jag på min puff framför TV:n

Så på så sätt är det en verklig framgång att jag lyckas ta mig upp själv och en liten motgång att jag ännu är för liten för att hoppa nedåt. Matte säger dock att det är en utmaning att få mig att lyda. "Får du vara där?" frågar hon varje gång, och jag anar att frågan är retorisk. Jag brukar svara med att titta på henne med mina bruna ögon och se sådär gosigt söt ut som bara en Perrovalp kan göra. Det hjälper inte ett dugg. Matte är en hård kvinna. Men jag är minsann rätt kaxig jag också. Så länge har jag fått en marockansk puff att sova på, den är rätt skön den också.

Häromdagen hörde jag Matte säga till Husse att hon förstod att människor gav upp och lät sina hundar sova i människosängen och ligga i soffan. 

- Vad är egentligen anledningen till att hon inte får, frågade Matte.

Det största skälet är säkert att hon och Husse inte tycker att hundar och människor ska dela säng.* Dom är väl lite gammalmodiga. Dessutom är båda paniskt rädda för fästingar. Fast Matte har aldrig haft nån själv, dom sätter sig alltid på Husse. 

Jag när jag tvingats ner ur soffan

När jag gnäller och ser ynklig ut och går och lägger mig lite demonstrativt vid soffkanten så brukar hon säga att jag kommer bli uppbjuden dit så snart jag själv kan ta mig ner. DET vore nog en gemensam framgång!

Voff och slick (och ett litet nafs) 
Idris 

* Här flikar Matte in att hon inte har något emot att andra människor låter sina hundar sova i sängen. Dom får göra som dom tycker är bäst.