onsdag 17 januari 2018

Matte är hopplös! Hon startade denna blogg för att hon tänkte att det var bättre att samla alla inlägg om mig på ett ställe.

Jag på specialsökkurs. Här letar jag efter sprängmedel.
Jo jo. I stället delar hon bilder i Perroklubbens forum på Facebook, har ett särskilt album med bilder på mig på samma sajt och har till och med starat en Instagramblogg med Idrisbilder.

Hon är lite så när det gäller träning också, drar igång något för att snabbt tröttna. Jag är likadan, tröttnar så fort jag fattat vad det går ut på. Vilket jag gör ganska omgående, vi Perros är ju lättlärda och ruskigt smarta.

Men i stället ser vi framtiden an i långa perspektiv, jag, Matte och Husse. Dom tänker att jag ska vara en glad och stabil hund med starkt självförtroende. (Har ingen talat om för dem att jag var det redan i valplådan?)


Jag och min knäppe Husse i somras.

Tiden går fort. Jag blir snart femton månader gammal och har genomfört BPH och ska höftröntgas imorgon. BPH var kul! Jag och Matte vallades runt en bana av en snäll lekledare. Först lekte och gosade dom med mig. Sen drog dom upp en stirrande gubbe rakt framför näsan på mig. Jag skällde på gubben men när jag sen gick fram och nosade fattade jag ju att det inte var nån riktig människa. Sen försökte dom skrämma mig med skrammel. Bah! Jag är uppvuxen bredvid bygget av Förbifarten. Eller Förbifartshelvetet som Matte och Husse kallar det. Där smäller det högt så huset skakar hela dagarna.

Sen skickade dom fram en kuf i blå rock och svart hatt. Då bestämde jag mig för att det var dags att säga ifrån. Visade upp mitt finaste imponerbeteende med framåtlutad kropp, höjda öron och viftande svans samtidigt som jag skällde ordentligt på den konstiga figuren. Men det var ju bara en människa som jag gosade lite med innan hon tog av sig de konstiga kläderna. Då tyckte jag att vi kunde gå vidare med en annan gren. Sen sköt dom skott för att kolla om jag reagerade. Bah igen! Jag är ju van vid det också, då stället där jag träffar mina hundkompisar ligger intill en skjutbana.

Matte gjorde collage när jag fyllde ett i oktober.
Så, vill ni se mer av mig kan ni göra det t ex på Instagram där jag heter Idristheperro.

fredag 31 mars 2017

Tonårsliv

Idris 5 månader
Matte säger att jag nog gått in i tonåren. Jag fyllde fem månader i förrgår och har tappat massor av tänder och fått nya, större. Jag beskrivs som om jag glömt allt jag lärt mig och har "knäck i lurarna" vad nu det betyder. När Matte kallar på mig brukar jag bestämma helt själv om jag kommer eller inte. Men min Matte kan vara ganska bestämd. Senast idag hade vi en stirrtävling där jag till slut gav med mig, att ge med sig kan nämligen ge en hel del gos eller godis.

Gos eller godis är annars vad jag lever för. Och bus. Ganska mycket bus senaste dagarna. Det består mest i att jag kommer till Matte eller Husse med en boll eller strumpa och slår dem med tassen. Det betyder att de ska ha dragkamp om leksaken och sen kasta den så jag får hämta. Om och om igen. Ju fler gånger, ju roligare. När dom tröttnar eller nekar mig att leka skäller jag mitt uppfordrande skall som kan spräcka trumhinnor. Då åker jag ut utanför soffområdet. Men när jag väl lugnat mig och blir insläppt igen glömmer jag snabbt konsekvensen av att försöka spräcka deras trumhinnor.

Tonåringar är nog inte så bra på det här med konsekvensbedömning. 

Mattes kuddar i soffan är ett prefekt ställe att ligga på.

onsdag 15 mars 2017

Nyklippt!

Idris, nyklippt, 4,5 månader
Nu är jag klippt för första gången i mitt liv. I samband med klippningen passade jag på att skärpa till mig, som Matte kallar det. Jag slutade i princip nafsa henne och Husse och om det var klippningen eller ensamhetsträningen men jag är mycket självständigare. 

På nätterna sover jag mestadels själv i ett annat rum, både när människorna väljer det och när jag väljer det själv. Jag är ju snart fem månader gammal! Och så klarar jag att vara ensam hemma när Matte t ex måste på möte i stan. 

I april ska jag gå på en utställningskurs för valpar tillsammans med min bror Fido (Calmigos Ofidio). Sen ska jag ställas ut i Strängnäs den 1 maj och i Molkom i Värmland den 27 maj. Det blir spännande att se om jag klarar att springa runt i ring och visa upp mig. Särskilt om Fido är där, för han är ju så kul att brottas med. Men vi ska träna hos några som verkar kunna det här med utställning så det kanske kan bli pli på det långsvansade syskonparet också. Våra andra syskon Sally (Calmigos Omega), Iris (Calmigos Oona) och (Calmigos) Ozo har stubbsvans och mammas matte säger att det var jag och Fido som busade mest med varann redan i valplådan. Dom andra tre verkar mer ha ärvt pappa (Calmigos) Lorenzos temperament medan vi nog är ganska lika mamma (Calmigos Kiwi) Doris till både utseende och humör. 

Mamma Doris fick förresten omdömet excellent på stora internationella utställningen i Strängnäs i helgen. Fin hund att brås på, säger Matte. Själv tycker jag nog hon är lite sträng, hon kräver att jag lyssnar på henne, står still och gör som hon säger vilket jag ibland inte alls har lust med. Men än är jag inte riktigt tonåring så jag lyssnar fortfarande på Mamma.

onsdag 1 mars 2017

Jag - en vattenhund?

Nu var det länge sen Matte skrev nåt här. Det beror INTE på mig, jag har minsann hållt igång och varit på valpkurs flera gånger. Jag växer och väger snart tio kilo! Men Matte och Husse är det inte mycket bevänt med. Matte har varit sjuk i tre veckor snart. Först hostade hon, sen snorade hon, sen fick hon medicin av doktorn och nu är hon mest trött. Samma med Husse.

Så så mycket fysiska aktiviteter blir det inte för dom, fast det är ju kul att båda är hemma från sina jobb.

Idag tvingade dom mig att duscha igen. Dom säger att det blir så när man trampar i bajs. Jag tycker det vore bättre om jag fick trampa var jag ville och slapp duscha. För trots att jag är en vattenhund är det här med badkar och dusch inte min grej.


Man ser ut som en blöt råtta och så tvingas jag bära badrock efteråt. När jag slipper den springer jag runt som galen och skäller och rullar mig på golvet. (Dom har stängt igen till mattorna och sängarna tyvärr.) Matte hoppas att jag ska bli gladare i vatten när jag får bada i sjön i sommar. Hon tycker att man ska gilla vatten om man har simhud mellan tårna.

Om en vecka ska jag klippa mig första gången. Det blir spännande eftersom jag fortfarande inte gillar att bli fasthållen.

onsdag 8 februari 2017

... och sängen.

Jag softar i sängen.
Hej igen,
Det går undan nu. Jag blir snart 15 veckor, växer och väger över åtta kilo. Jag har blivit dubbelt så stor och mycket starkare och smidigare jämfört med när dom hämtade mig hemma hos mamma Doris. Jag kan bl a överraska Matte med att hoppa rakt upp i hennes knä när hon sitter i en fåtölj. Det tycker jag är toppen. Om några veckor ska jag trimma pälsen för första gången. 

Det här med storleken och styrkan innebär klara fördelar för min del. Jag hoppar obehindrat upp och ner ur sängen och soffan utan problem. Jag kan också gå de två-tre trappstegen ner i trädgården och ut på gatan.

Och idag säger Matte att vi ska gå en riktigt promenad bort till Vinsta Zoo (ca 500 m) för att klippa mina klor och köpa någon bra leksak till mig som jag kan använda min hjärna till. Matte tycker att jag behöver det, snarare än hopp och bit-lekar som jag ju älskar (men aldrig får leka). Sen ska jag få vara ensam en halvtimme för första gången i mitt liv. Matte och jag har ensamhetstränat och det går alldeles utmärkt när jag har fri tillgång till hennes och husses säng.

Deras säng är underbar! Sval, stor och mjuk är den. Och upphöjd över allt annat i rummet. Särskilt min säng som finns på golvet. När Husse jobbar borta i veckorna är det helt klart fördel Idris. Först springer jag till ena sidan sängen och ställer mig på bakbenen och väntar på att Matte ska markera och säga åt mig att gå ner. Då går jag ner, lägger mig pliktskyldigast och så snart hon verkar slappna av springer jag till andra sidan och hoppar upp bakom hennes rygg innan hon hunnit dit för att säga nej. Då lyfter hon ner mig och säger att jag ska sova i min säng. Jag brukar lyda en stund innan jag åter hoppar upp till henne. Jag är en mycket envis hund.

Men nu har matte tröttnat på att kasta sig fram och tillbaka hela natten så nu säger hon bara att hon geeer uuupp med mig. Så jag får ligga i hennes säng så länge jag inte slickar eller biter henne i händerna eller ansiktet. Vilket jag gärna gör klockan 2.38 på natten. Och 3.47. Och 4.35. Då åker jag ner på golvet igen för att snart vara uppe i sängen igen. Mellan klockan 6-7 brukar jag softa och sova lite bredvid Mattes ben innan jag mornar henne med nafs och slick.

Matte muttrar om nån hund som ska få sova i hallen med kompostgaller i sovrumsdörren. Jag tänker att en sådan stackars olycklig hund säkert skulle köra en serenad med ynk kompat med grindrassel för dem och grannarna.

På fredag börjar nåt som kallas valpkurs. Hoppas Matte lär sig lite bättre hur hon ska lyda mig då.

Voff, slick och nafs
Idris 

fredag 3 februari 2017

Detta med soffan


Matte har mer eller mindre gett upp kring detta med soffan. Hon håller på att förlora uthållighetskampen. Så här kan ett samtal mellan oss låta. Jag tycker mina argument är tunga.

Voff och slick!
Idris

tisdag 31 januari 2017

Syskonträff

Nu har jag vilat mig i två dagar. Jag blev lite trött efter att ha träffat mamma Doris (Calmigos Kiwi) och tre av mina fyra kullsyskon i söndags. Mammas snälla husse, matte och lillmatte hade bjudit in till valpträff. Och då kommer man ju med glatt humör och viftande svans. 

Jag och Fido i glatt samspråk. ;)
Alla mina syskon utom Sally (Calmigos Omega) var där, för hon har så långt att åka. Hon har min fulla sympati med tanke på hur tråkigt det är att åka bil. Särskilt genom den otäcka, bullrande Söderledstunneln. När vi kom fram sprang mina brorsor Fido (Calmigos Ofidio) och (Calmigos) Ozo runt och busade. Jag trodde aldrig Matte skulle släppa lös mig så jag fick kasta mig rakt in i valphögen. Som vi busade och skällde på alla som kom förbi! Vi är ju nästan dubbelt så stora nu som när vi skiljdes åt på juldagen och det gör att man kan busa extra bra! 

Kramas lite med brorsan. ;)
Om nån trodde att jag skulle ge mig inför brorsorna misstog dom sig. Till slut kom mamma Doris och försökte hålla lite ordning på mig. Och så kom syster Iris (Calmigos Oona) åkande med sin husse, matte och sina nya hundsyskon. Iris har nästan samma tilltalsnamn som jag. Det blev nästan lite besvärligt att fatta om det var min eller Iris matte som ropade och på vem av oss. 

Bra av Matte att lyckas fånga när jag trycker ner brorsan!
Efter att vi fått busa av oss en bra stund i skogen fick vi gå in till Mamma och hennes familj. Där drog jag efter andan med ett älgben i några minuter innan jag började jaga min bror Fido runt lägenheten.  Mammas familj säger att jag och Fido var såhär redan i valplådan. Vi är de enda med lång svans så vi kanske kände lite extra samhörighet. Han är en bra buskompis i alla fall, Fido. 

Nästa gång hoppas jag att även Sally kan vara med och leka med oss.

I bilen hem gnällde jag knappast alls utan sov som en stock. Matte fick dra ut mig från baksätet, för jag orkade knappt gå, än mindre bajsa. Sen sov jag hela kvällen och natten och större delen av gårdagen. Fast Husse försvann iväg till Jönköping och har inte kommit tillbaka än, det är bara jag och Matte här i huset. Det har sina fördelar, i morse fick jag t ex ligga kvar hos henne en stund i sängen utan att hon körde ner mig. I sådana stunder nafsar jag inte ett dugg utan lägger mig på rygg på hennes arm och bara myser.


Jag som kontorshund.
Idag hjälper jag Matte på kontoret. Genom att sova lite. Det tycker hon är bra, för hon håller på med nåt som kallas bokslut. Det här med att sova under bokhyllan/soffan/ sängen är tydligen nåt som min mamma och mina syskon också gillar.

Voff, slick och nafs
Idris