Tonårsliv

Idris 5 månader

Matte säger att jag nog gått in i tonåren. Jag fyllde fem månader i förrgår och har tappat massor av tänder och fått nya, större. Jag beskrivs som om jag glömt allt jag lärt mig och har "knäck i lurarna" vad nu det betyder. När Matte kallar på mig brukar jag bestämma helt själv om jag kommer eller inte. Men min Matte kan vara ganska bestämd. Senast idag hade vi en stirrtävling där jag till slut gav med mig, att ge med sig kan nämligen ge en hel del gos eller godis.

Gos eller godis är annars vad jag lever för. Och bus. Ganska mycket bus senaste dagarna. Det består mest i att jag kommer till Matte eller Husse med en boll eller strumpa och slår dem med tassen. Det betyder att de ska ha dragkamp om leksaken och sen kasta den så jag får hämta. Om och om igen. Ju fler gånger, ju roligare. När dom tröttnar eller nekar mig att leka skäller jag mitt uppfordrande skall som kan spräcka trumhinnor. Då åker jag ut utanför soffområdet. Men när jag väl lugnat mig och blir insläppt igen glömmer jag snabbt konsekvensen av att försöka spräcka deras trumhinnor.

Tonåringar är nog inte så bra på det här med konsekvensbedömning. 

Mattes kuddar i soffan är ett prefekt ställe att ligga på.