Tonårsliv

Idris 5 månader

Matte säger att jag nog gått in i tonåren. Jag fyllde fem månader i förrgår och har tappat massor av tänder och fått nya, större. Jag beskrivs som om jag glömt allt jag lärt mig och har "knäck i lurarna" vad nu det betyder. När Matte kallar på mig brukar jag bestämma helt själv om jag kommer eller inte. Men min Matte kan vara ganska bestämd. Senast idag hade vi en stirrtävling där jag till slut gav med mig, att ge med sig kan nämligen ge en hel del gos eller godis.

Gos eller godis är annars vad jag lever för. Och bus. Ganska mycket bus senaste dagarna. Det består mest i att jag kommer till Matte eller Husse med en boll eller strumpa och slår dem med tassen. Det betyder att de ska ha dragkamp om leksaken och sen kasta den så jag får hämta. Om och om igen. Ju fler gånger, ju roligare. När dom tröttnar eller nekar mig att leka skäller jag mitt uppfordrande skall som kan spräcka trumhinnor. Då åker jag ut utanför soffområdet. Men när jag väl lugnat mig och blir insläppt igen glömmer jag snabbt konsekvensen av att försöka spräcka deras trumhinnor.

Tonåringar är nog inte så bra på det här med konsekvensbedömning. 

Mattes kuddar i soffan är ett prefekt ställe att ligga på.

Nyklippt!

Idris, nyklippt, 4,5 månader

Nu är jag klippt för första gången i mitt liv. I samband med klippningen passade jag på att skärpa till mig, som Matte kallar det. Jag slutade i princip nafsa henne och Husse och om det var klippningen eller ensamhetsträningen men jag är mycket självständigare. 

På nätterna sover jag mestadels själv i ett annat rum, både när människorna väljer det och när jag väljer det själv. Jag är ju snart fem månader gammal! Och så klarar jag att vara ensam hemma när Matte t ex måste på möte i stan. 

I april ska jag gå på en utställningskurs för valpar tillsammans med min bror Fido (Calmigos Ofidio). Sen ska jag ställas ut i Strängnäs den 1 maj och i Molkom i Värmland den 27 maj. Det blir spännande att se om jag klarar att springa runt i ring och visa upp mig. Särskilt om Fido är där, för han är ju så kul att brottas med. Men vi ska träna hos några som verkar kunna det här med utställning så det kanske kan bli pli på det långsvansade syskonparet också. Våra andra syskon Sally (Calmigos Omega), Iris (Calmigos Oona) och (Calmigos) Ozo har stubbsvans och mammas matte säger att det var jag och Fido som busade mest med varann redan i valplådan. Dom andra tre verkar mer ha ärvt pappa (Calmigos) Lorenzos temperament medan vi nog är ganska lika mamma (Calmigos Kiwi) Doris till både utseende och humör. 

Mamma Doris fick förresten omdömet excellent på stora internationella utställningen i Strängnäs i helgen. Fin hund att brås på, säger Matte. Själv tycker jag nog hon är lite sträng, hon kräver att jag lyssnar på henne, står still och gör som hon säger vilket jag ibland inte alls har lust med. Men än är jag inte riktigt tonåring så jag lyssnar fortfarande på Mamma.

Jag - en vattenhund?

Nu var det länge sen Matte skrev nåt här. Det beror INTE på mig, jag har minsann hållt igång och varit på valpkurs flera gånger. Jag växer och väger snart tio kilo! Men Matte och Husse är det inte mycket bevänt med. Matte har varit sjuk i tre veckor snart. Först hostade hon, sen snorade hon, sen fick hon medicin av doktorn och nu är hon mest trött. Samma med Husse.

Så så mycket fysiska aktiviteter blir det inte för dom, fast det är ju kul att båda är hemma från sina jobb.

Idag tvingade dom mig att duscha igen. Dom säger att det blir så när man trampar i bajs. Jag tycker det vore bättre om jag fick trampa var jag ville och slapp duscha. För trots att jag är en vattenhund är det här med badkar och dusch inte min grej.

Man ser ut som en blöt råtta och så tvingas jag bära badrock efteråt. När jag slipper den springer jag runt som galen och skäller och rullar mig på golvet. (Dom har stängt igen till mattorna och sängarna tyvärr.) Matte hoppas att jag ska bli gladare i vatten när jag får bada i sjön i sommar. Hon tycker att man ska gilla vatten om man har simhud mellan tårna.

Om en vecka ska jag klippa mig första gången. Det blir spännande eftersom jag fortfarande inte gillar att bli fasthållen.